söndag 4 maj 2008

Baksidan av det ryska samhället

Det är på tiden att jag skriver något mer här. För några veckor sedan hade vi en tempoväxling. Från att ha haft ganska mycket att göra, blev det plötsligt istället brutalt mycket. Men snart lättar det förhoppningsvis. Jag tänkte kort nämna några av de negativa sidor jag har sett av det ryska samhället nyligen.

Johannes, en av utbytesstudenterna var på besök i Moskva med några kompisar hemifrån för någon vecka sedan. De gick till en nattklubb, men när de skulle gå därifrån glömde en av kompisarna sin jacka i garderoben. De återvände och försökte att övertyga vakterna om att de skulle få komma in för att få jackan. Johannes försökte att förklara situationen på ryska. Men plötsligt var det dock inte enbart en vakt, utan en hel grupp av dem, runt honom. Han är ganska säker på att första slaget träffade i nacken, för när han sedan blev slagen i ansiktet kunde han inte värja sig. Vad som hände sedan är inte klart, men han hamnade i alla fall i en ambulans. På det ryska sjukhuset gjorde de ingenting. Han satt och väntade, med helt nedblodade kläder, tills han till slut gav upp och tog sig därifrån. Nästa dag tog han sig till ett amerikanskt sjukhus. För 10.000 rubel (ungefär 2.600 svenska kronor) fick han sin brutna näsa röntgad, så att han i alla fall visste att ingen bit låg fel (en deformerad näsa är svår att göra något åt i efterhand). Under kvällen hade han kontaktat polisen, men de brydde sig över huvud taget inte. Vad värre är, han fick alla sina dokument stulna ur jackan, förmodligen i ambulansen.

När det gäller den ryska polisen (som sedan revolutionen inte kallas polis, utan milis) finns det mycket mer som kan sägas. Jag har inga personliga erfarenheter, men en utbytesstudent träffade på ett par poliser som krävde till sig en större summa pengar. Det kan visserligen ha handlat om bedragare, men det skulle inte förvåna mig om de var riktiga poliser. När vår föreläsare i Business-Government Relations frågade om vi någonsin hade mutat någon myndighetsperson, svarade vi från Sverige, Finland och Nederländerna givetvis nej, vilket gjorde henne ganska förvånad. Hon förklarade att det är vanligt i Ryssland att om man blir stoppad av polisen när man kör bil så betalar man, eftersom det är billigare och enklare än att behöva gå igenom all administration om man förlorar körkortet. Jag frågade hur det gick till, om polisen till exempel stannade en för att man faktiskt hade gjort något fel, eller om de hittade på någon anledning att stoppa en och att man har svårt att säga emot. Hon sa att ganska ofta går det till så, att man blir stoppad, och så kommer polisen fram och säger "100 rubel".

När jag var här 2006 hörde jag om en nybliven rysk polis som inte hämtade ut sin lön. Efter några månader frågade chefen honom varför han aldrig tog ut någon lön. Han hade svarat att han trodde att man fick uniformen, och sedan var det upp till var och en att skaffa sig pengar på egen hand. Det är antaligen en skröna, men säger ändå ganska mycket om vad man kan förvänta sig av polisen.

Nästa trista sak med Ryssland är allt pappersarbete. Idag skulle jag betala rumskostnaden för maj. För detta behöver man ta ut pengar (eftersom de inte tar kort och betalning inte kan ske på nätet) och ta sig till universitetets huvudbyggnad (som inte ligger på samma ställe som skolan). Väl där gäller det att hitta rätt våning, leta reda på personerna som skulle ha bemannat kontoret, gå tillbaka till kontoret och vänta, gå in en och en och få ett papper som säger vem man är och hur mycket man ska betala, gå till en lucka där man lämnar ifrån sig papper och pengar för att få tillbaka ett kvitto samt ett annat bevis på att man betalat, och därefter gå till expeditionen på studentboendet och lämna in detta bevis. Med mindre än detta kommer man inte förbi vändkorsen i entrén. Och detta är bara en månadsbetalning – givetvis bara förnamnet mot vad det innebar att skriva in sig.

Ett annat exempel är en finsk student som studerar här både höst och vår detta läsår. När han i höstas åkte hem, missade han att på väg in i Ryssland igen få med sig ett migrationskort vid gränsen. Detta migrationskort måste man alltid bära med sig, liksom en registrering som måste göras inom tre arbetsdagar efter ankomst till S:t Petersburg. För att få denna registrering måste man dessutom ha migrationskortet. Lösningen blev att åka ytterligare en tur till Finland och tillbaka, så att han denna gång kunde få med sig kortet. Hur han lyckades ta sig fram och tillbaka över gränsen utan migrationskort är dock ett smärre mirakel.

Nåväl, nog med klagomål för idag. Kan avsluta med att kommentera ryssarnas märkliga förhållningssätt till helgdagar. Eftersom första maj var en röd dag, så måste de kompensera det med att arbeta någon annan dag. Denna arbetsdag inföll idag (söndag), så jag var i skolan och hade tenta vid klockan ett. Vi funderade på att efteråt gå till en restaurang och utnyttja deras helgerbjudande, men det gällde inte idag. Jag trodde inte att det existerade något som en helgfri söndag i Europa.

Nästa tenta är imorgon (måndag) och den därefter på onsdag. Sen hoppas jag att det blir något lugnare.